Idag var det nära att det brast för mig igen på gympalektionen. Gympaläraren ska ta upp en elev för att visa hur man gör en kullerbytta över en plint. Han frågar en av killarna om han vill visa men han vill inte. Han försöker övertala honom och drar till med "kom igen nu xxx, jag vill inte att någon liten sprattlig gymnastiktjej ska visa"
1. DISKRIMINERANDE MOT KVINNOR
När han märker att några av oss blir upprörda säger han "jag tar alltid upp de som inte är så bra för att visa så man inte ska känna någon press"
2.DISKRIMINERING MOT DE SOM HAR FÅTT VISA KLASSEN, SÄRSKILT KILLEN SOM HAN FÖRGÄVES FÖRSÖKTE FÅ ATT VARA EXEMPEL
Då sa jag till honom att xxx kanske också hade gått på gymnastik? Vad fan vet han om det liksom. Vad man är bra på handlar väl inte om vilket kön man har.
Han märker att vi sitter och är väldigt irriterade och försöker släta över med "märker att det blev lite fel FÖR VISSA här, vi stryker ett streck över det"
3. SKYLLER IFRÅN SIG PÅ OSS ATT HAN KLANTAT SIG

Använder bloggen för att ta ut min irration över hur vissa människor verkar till synes helt omdevetna om hur de framställer saker och ting. Som lärare har man väl för fan ett ansvar!

Något så enkelt som jämställdhet

Hur många gånger har vi inte fått höra ordet feminist slängas i väggen som ett skällsord? Hur många gånger har vi inte stått nere på torget för att proklamera våra mänskliga rättigheter när någon har gått förbi och ropat ”Jävla feminister!” åt oss? Varför ska feminism målas upp som någonting vidrigt och unket som ingen ens vill ta i tång med? Varför ska det vara fel att kräva någonting så enkelt som jämställdhet, en universell rättighet som vi kvinnor redan har garanterats i form av vackra ord från politiska ledare och i deklarationer, men som vi fortfarande systematiskt nekas till?

En av orsakerna till problemet ligger i våra fördomar. Om man skulle dra ner en sväng på stan och fråga några personer om vem som kännetecknas som feminist så skulle majoriteten svara: ”Snaggat hår, orakad, maskulin klädstil, tycker att män är djur”. Att folk har fått denna uppfattning kan ha flera olika orsaker. En teori är att vi kvinnor själva inte tagit tag i dessa orättvisor och motbevisat folkets fördomar. En annan är att partiet Feministiskt initiativ har gett en skev bild av vad feminism egentligen är. En tredje att media likaså endast har lyft fram den mest extrema formen av feminism i sina reportage och program, vilket har skapat fördomar och på så sätt har detta vänts emot oss.

Sanningen är den att den övervägande majoriteten av feministerna inte alls är lesbiska, orakade, mans-hatande extremister, (inte för att det skulle vara något dåligt dock!). Det enda vi feminister, både kvinnor och män, vill, är att kvinnors mänskliga rättigheter ska respekteras och att vi ska behandlas likvärdigt med män i samhället. Ett konkret exempel är kvinnornas lägre löner. Tyvärr har feminism, på grund av de fördomar som media, vi själva och övriga samhället har skapat, blivit ett skällsord, något som är galet och förvridet.

Som feminism vill jag, liksom de flesta feminister, poängtera en gång för alla att:

1. Vi tycker inte att kvinnor är bättre än män.

2. Vi anser att kvinnor och män är jämlika.

3. Vi tycker att kvinnor har rätt, som i nuläget särbehandlade individer, att kräva samma rättigheter som män.

Som feminister ska inte vi behöva ta emot skällsord och stå i stupstocken. Om de som är emot feminister för en gångs skull kunde försöka se på saken ur vårt perspektiv. Kritiken mot oss är stor – ”Varför kan ni kvinnor inte bara vara tacksamma och acceptera att det är så här samhällsordningen ser ut?”, ”Varför måste ni kvinnor bränna hundra tusen kronor i protest istället för att skänka pengarna till välgörenhet?” … Mitt svar är NEJ! Så länge vi kvinnor inte inkluderas som fullvärdiga medborgare i samhället så tänker vi fortsätta vår kamp. För det är just där brännpunkten ligger – om samhället slutade särbehandla oss på grund av det kön vi har mellan benen så skulle vi inte behöva stå ute på torgen och kämpa för våra mänskliga rättigheter som vi gång på gång nekas till, vi skulle inte behöva bränna hundra tusenkronorssedlar på bål, vi skulle inte behöva fira en futtig och meningslös ”internationella kvinnodagen” som egentligen bara finns till för att alla antifeminister ska känna sig så duktiga en dag om året.

För att vara kort har jag bara en sak att säga: Vi är inte kvinnor, vi är MÄNNISKOR. Det enda vi kräver är jämställdhet. Faktum är att detta borde inte ens vara något krävbart- jämställdhet är en självklarhet!

Av: Jennifer Kyllergård, gästbloggare

Janna Cederquist

Feminismens Historia

“Feminism is the radical notion that women are human beings”

CHERIS KRAMERAE, A Feminist Dictionary

Vad tänker du på när du hör ordet feminist? De flesta förställer sig nog en bitter, lesbisk kvinna som vägrar att raka benen och ser männen som lägre stående varelser. Men det är inte så verkligheten ser ut. En feminist är en person som anser att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras. Att vara feminist har blivit otroligt negativt laddat i dagens samhälle och många har fått för sig att feminist är lika med manshatare. De flesta killar ser ner på tjejer som kallar sig feminister och många tjejer vill inte under några omständigheter råka ut för att bli stämplad som det. När jag säger att jag är feminist blir jag förvånad över att jag får sneda blickar eftersom det för mig betyder att jag vill att det ska vara jämställt mellan män och kvinnor och även mellan t.ex. invandrare och svenskar. För att få upp ögonen för det missförstådda begreppet har jag valt att titta närmare på vad feminism egentligen innebär och hur det sett ut historiskt sätt.

Feminism är en politisk rörelse och enligt svenska akademins ordlista innebär feminism att kvinnan ska vara likställd mannen politiskt, ekonomiskt och socialt, dvs. inte att hon på något sätt skulle stå över mannen som vissa tror. Förr betydde ordet också kvinnliga egenskaper hos män. Ursprungligen var ordet ett sätt att benämna de avvikande kvinnor som inte ville anpassa sig till samhällets könsnormer och fördelning. Idén om feminism föddes under upplysningen och frihetstankarna om alla människors lika rättigheter som var under franska revolutionen och1892 övertog kvinnorörelsen begreppet vid kvinnokonferensen i Paris. Ur feministiskt perspektiv har feminismen genomgått tre vågor historiskt sett, den första var kampen för lika rättigheter och rösträtt, den andra vågens främsta kännetecken var att man försökte få upp värdet av kvinnan och den tredje vågen var utsuddandet av könsroller och männens nedvärderande syn. Idag har feminismen vuxit sig stark politiskt och blivit ett välkänt och debatterat begrepp.   

Sent 1700-tal började fröet till feminismen gro med undantag av ett fåtal skrifter som kom ut tidigare. Många anser att Jeanne d´Arc var den första stora feministen eftersom hon tog över franska armén och brändes senare på bål för häxeri liksom de flesta andra intellektuella kvinnor på den tiden.  De två första feministiska organisationerna kallade sig för ”Blåstrumporna” och ”Preciositeten”. Med upplysningen kom också idéerna med att människorna ska ha lika värde, detta inkluderade inte kvinnorna vilket blev orsaken till att folk började reagera mot att kvinnor ständigt blev utestängda.  Jean Jaques Rouesseau var politiskt aktiv under Franska revolutionen och skrev bla böcker om barnuppfostran där han skilde på hur man skulle uppfostra flickor och pojkar. Som reaktion skrev Mary Wollstonecraft (en av de första feministerna) boken ”till försvar av kvinnans rättigheter” som hävdade att kvinnan inte var född till männens behag utan var likställd med mannen. Boken blev mycket uppmärksammad.  Under amerikanska och franska revolutionerna kom de mänskliga rättigheterna i fokus även om de inte omfattade kvinnor. När Olympe de Gouges skrev om deklarationen så att den även skulle omfatta kvinnorna avrättades hon för högförräderi. Under 1800-talet började starka åsikter om att kvinnan skulle vara jämställd mannen växa fram.  John Stuart Mill var en för historien viktig filosof som jämförde diskrimineringen av kvinnor med rasism. Han menade att samhället gick miste om 50 % av sin kapacitet genom uteslutningen av kvinnorna. Dock ansåg han liksom Wollstonecraft hade gjort att det fortfarande fanns olika uppgifter för kvinnor och män. 1867 lade John Stuart Mill fram förslaget om att kvinnor ska få rösträtt. Förslaget mötte skarp kritik i brittiska parlamentet och röstades ner men det blev startskottet för kampanjen för införandet av kvinnlig rösträtt i USA och västra Europa. Det blev en hård kamp som mötte motstånd överallt den kom. Man arbetade inte bara för kvinnlig rösträtt utan även för utbildning för kvinnor och för att på andra sätt förbättra villkoren för kvinnan. Den tyska socialisten Clara Zetkin tog 1910 initiativet till instiftandet av den internationella kvinnodagen.  Hennes skrifter och tal hade stor betydelse för den anmäla debatten.  Militanta organisationer ordnade demonstrationer som ibland blev våldsamma för att myndigheterna skulle lyssna på dem. Några gick så långt att de hävdade att den manliga dominansen var orsaken till det onda i världen och att kvinnan var överlägsen mannen moraliskt. Självklart fanns det även feminister som förespråkade även icke-våldsprinciper för att få uppmärksamhet.  Gradvis började kvinnorna få rösträtt och myndighet och även kunna bli t.ex. läkare. Feminismen började vid den här tiden alltmer inkluderas i större ideologier som kommunism och socialism. I Sovjetiska Ryssland började kvinnorna kunna ta ut fler och fler rättigheter såsom t.ex. mammaledighet men de bästa jobben gick fortfarande till männen och lagen om lika lön genomfördes aldrig. Utåt sett visade Sovjet upp det bästa och fick därför utländska feminister att ansluta sig till kommunistiska partier.  Med första världskriget avdramatiserades kvinnornas kamp för rösträtt och det blev ett avbrott i kvinnorörelsen. Kvinnorna fick jobben de så länge velat ha och kunde stå på egna ben trots lägre lön än männen. Efter kriget drevs kvinnorna tillbaka till hemma-fru rollen igen och feminismen reste sig på nytt om än mindre entusiastiskt än förut.

Simone de Beauvoirs Det andra könet kom ut 1949 och förändrade feminismen genom att ifrågasätta varför tidigare feminister tänkt att mannen var det man skulle efterträda. Istället menade hon att kvinnan ska utgå från sig själv.  Under 1960 och 70 talet började en ny kvinnorörelse växa sig starkare, man gick iväg från ordet feminism och använde sig istället av kvinnlig frigörelse. Man kämpade för att förändra folks fördomar och attityder mot kvinnor och även försöka ändra lagar. Kvinnorörelsen var indelad i två grupper, en radikal minoritet som drog sig mer åt vänster samt en mer moderat majoritet. Minoriteten fokuserade på frågor som våldtäkter, misshandel i hemmet och pornografi (de var mer radikala på det sättet att de nästan ville att männen skulle uteslutas) medan majoriteten lade vikt på frågor som legal och säker abort samt lika lön.  På senare tid har många olika inriktningar inom feminismen vuxit fram. Som exempel växte den svarta feminismen fram eftersom en amerikansk svart kvinna tjänade i genomsnitt 40 % av männens lön medan en vit amerikanska tjänade 60 %. Idag finns tiotals inriktningar såsom radikalfeminism och likhetsfeminism. Under 60-talet gjordes framsteg när det gäller synen på sexualiteten. Sexualiteten blev mer öppen och en del av samhället och det kom säkrare preventivmedel och gjordes kontroller vid födseln. P-pillret uppfanns under protest av många men det sågs som ett stort framsteg för feministerna eftersom kvinnan nu kunde kontrollera sin egen fortplantning, något som länge varit målet. Under 80-talet minskade den feministiska vågen kraftigt och de kvarvarande feministerna skyllde på att männen pressade tillbaka kvinnorna för att behålla sin maktposition. Under 90- talet blev Island det första landet med ett renodlat feministiskt parti i riksdagen och även första landet med kvinnlig president. I Sverige skapades feministiskt intiativ som idag leds av den före detta vänsterpartisten Gudrun Schyman.

Jag anser att vi i Sverige har kommit långt inom jämställdheten om man ser internationellt och historiskt sett men att vi fortfarande har en lång väg kvar att gå innan vi kan kalla oss helt jämställda. Det har tagit lång tid att komma till den punkt vi befinner oss på idag och det kommer ta lika lång tid innan kvinnan kommer vara helt jämställd med mannen. Jag tror dock att vi är på rätt spår och fortsätter utvecklas i rätt riktning. Jag tycker att man borde jobba mer med genusvetenskap och liknade redan i skolan för att få upp ögonen mer för problemen som fortfarande existerar såsom t.ex. att kvinnan i genomsnitt fortfarande har lägre lön än mannen. Feminism är ett begrepp som många inte har så stor koll på vad det innebär och i framtiden hoppas jag att folk får mer förståelse och inte drar alla över samma kam. Socialt kön är de föreställningar vi har om vad som är manligt och kvinnligt, detta är något vi inte brukar tänka på förrän någon bryter det. Till exempel att kvinnor ska vara känslosamma, passiva och mottagande. En kvinna som då är aktiv i sin sexualitet uppfattas som okvinnlig. Män ska då tvärtom vara mindre känslosamma, aktiva och drivande. Uppfattningen om komplettering gör det svårare för homosexuella eller andra som ”avviker” från normen och jag tycker att det är synd att samhället ska sätta upp normer och osynliga regler för hur vi ska vara och bete oss. Alla måste ha chans att få vara som de är utan att bli dömda eller tillrättavisade av samhället.  Jag tycker att innan man dömer någon måste man fördjupa sig i situationen och när det gäller feminism måste man inse att det finns flera olika inriktningar som innebär olika saker. Vi kvinnor har en lång historia av kämpande för vår rätt i samhället och vi kommer fortsätta kämpa tills det slutgiltiga målet tillslut är uppfyllt.

 Källor:

http://www.jamstalldhet.net/kvinnokampens-historia.shtml

http://www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=741

http://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism#F.C3.B6rsta_v.C3.A5gen

Hej Sverige och resten av världen,
kul om ni har hittat hit till vår nystartade blogg. Vi tänkte berätta lite om varför vi startade den här bloggen och vad den kommer att innehålla :)

För en månad sen satt vi i en buss på väg genom Tanzania och hade tråkigt. Vi satt och diskuterade hur kvinnor behandlas i förhållande till män och kom på att vi ville göra skillnad på något sätt. För att nå ut till alla tänkte vi att framföra våra åsikter i en blogg skulle vara bästa sättet att gå till väga. Vi har många idéer vi vill genomföra och mycket som vi har upptäckt i både Kenya och Sverige som är värt att få upp ögonen för när det gäller diskriminering av kvinnor i samhället. Många tycker att Sverige är ett jämställt land vilket vi anser är fel! 

 
 



~ A feminist is a woman who does not allow anyone to think in her place. ~



 &