---

För det första vill vi förtydliga att vi inte bara är på en resa utan bor och pluggar i Kenya och möter varje dag verkligheten hos de människor som lever här. Två km från vår skola ligger ett av världens största slumområden, dit vi åker regelbundet för att skaffa oss erfarenhet om levnadsförhållandena hos människorna som lever där samt försöka hitta lösningar på problem för att göra skillnad. Vi vill inte påstå att alla typer av bistånd är dåligt för det kan vi inte stå för. Däremot tycker vi att man ska ställa sig kritisk till vissa sorters bistånd och ta upp debatten för vad som verkligen är rätta vägen att gå för att ge ett land en positiv utveckling och vad man bör undvika för att motverka en negativ spiral.
Under tiden vi har studerat u-landskunskap har vi börjat se på bistånd ur andra persektiv än vad vi gjort tidigare. Vi tror att det är lätt att bara se fasaden av biståndsorganisationernas arbete: Genom att t.ex. skänka pengar, kläder osv (dvs. materiellt bistånd) till ett fadderbarn så hjälper man bara en enskild individ och bidrar därför till orättvisa gentemot de andra barnen i samma by som kanske inte har någon fadder. Då är det bättre att istället hjälpa en hel by. Materiellt bistånd i allmänhet tror vi också enbart bromsar upp ett lands utveckling. Ta Toimarket som exempel - en stor secondhandmarknad som ligger ett par, tre kilometer från där vi bor.
Vart tror ni egentligen att alla kläder som säljs på toimarket kommer ifrån? Alla de kläder med västerländsk design och h&m eller topshop-lappar fastbroderade i tyget.. Jo de kommer från Sverige och övriga Europa! Dessa är skickade från alla er som samlar ihop era gamla, urväxta kläder och skickar iväg till Afrika i hopp om att hjälpa nån stackars fattig unge som går runt i trasor. Men, vart är det i själva verket dessa kläder hamnar? Jo, hos oss svinrika europeer som bor här nere och handlar secondhand för att de kan få mer än tio gånger så mycket för samma pengar som de egentligen hade kunnat köpa nya, dyra märkeskläder för. Där har ni problemet, och det gäller då inte bara att de fattiga afrikanska barnen inte får de kläder ni skickar, utan även att den här branchen tar död på u-ländernas bomullsindusri, vilket i sin tur bidrar till att länderna inte får någon chans att stå på egna ben genom att tillverka egna kläder. Arbetstillfällena minskar också när biståndet konkurrerar ut efterfrågan på arbetare och allt detta gör att länder som Kenya inte har någon möjlighet till att sköta sin egen prduktion. De få kvinnor som är rekryterade inom arbetsmarknaden behöver lida på grund av oss dumma Europeér! Vi är därför emot materiellt bistån och anser att sådant bara fungerar som "plåster på såren" och för att vi i västvärlden ska få känna oss som hjältar. I själva verket blir det motsatt effekt. Vad som enligt oss ger verklig utveckling är det så kallade utvecklingsbiståndet, utbildningsarbeten och projekt som verkar för demokrati och för att förbättra de mäniskliga rättigheterna. Istället för att rota i småsakerna bör man hjälpa ett samhälle att hjälpa sig självt och på så sätt få det att gå mot en positiv utveckling!

---

~"Ge den fattige mannen en fisk, och han blir mätt för dagen. Lär den fattige mannen att fiska, och han blir mätt för livet."~

&