Kampen om rätten till sin egen sexualitet
2011-03-31 / 00:03:12 / Debatt
Kvinnan har sedan urminnes tider haft en plats i skuggan av mannen. Under historien har hennes sexualitet till största del betraktats som någonting orent och skamligt och hon har därför tvingats anpassa sig efter den ”överordnade” mannens behov och begär. Rätten till sin egen sexualitet har därmed inte alltid varit någon självklarhet. Först så sent som år 1965 infördes en lag som skyddade kvinnor som blev våldtagna inom äktenskapet och innan dess har historien sett övervägande mörk ut gällande de sexuella könsrollerna.
På 1700-talet övergick våldtäkt från att betraktas som mannens ansvar till att ses som kvinnans, vilket man kan jämföra med antikens synsätt där kvinnan genom våldtäkt, trots att hon inte på något sätt kunnat påverka denna företeelse, gjorde sig skyldig till egendomsbrott mot antingen sin make eller fader.
Även senare, när våldtäkter började ses som ett brott under mannens ansvar, hade kvinnor svårigheter att bli anförtrodda vid anmälningstillfällen. Männens ord prioriterades vilket bidrog till att många skyldiga gärningsmän blev frisläppta. Ett exempel på detta faktum är en våldtäkt som år 1762 anmäldes av en 18-årig piga från Uppsala. Hon hade ute på en krog med en väninna stött på fyra drängar som uppmuntrat henne till att dricka alkohol och därefter, på sin hemväg, våldtagit henne. Pigan hade sju vittnen som talade för att de fyra männen våldtagit henne. Vittnena hade också förtydligat att gärningsmännen under akten brukat våld och även använt sig av jord och en näsduk för att täppa till pigans mun så att hon inte skulle kunna skrika på hjälp. Skadorna efter händelsen, som hon för övrigt hade läkeintyg på, tvingade henne att stanna på sjukhus i tre veckors tid. Ändå frisläpptes de fyra drängarna då alla rättsliga nivåer var överens om att pigan självmant gått med på att dricka och sedan sagt till en av drängarna att hon tänkte ha sex med honom senare under kvällen. Förklaringen till domen var därmed att hennes levnadsbeteende ansetts som ett framkallande av männens sexuella lust.
Under den här epoken blev det alltmer vanligt att kvinnornas levnadssätt förknippades med mannens rätt att besitta hennes kropp. En kvinna som t.ex. var ute sent, drack alkohol osv. fick dåligt rykte och uppfyllde därför de dåvarande konservativa kriterierna vilka gav männen rätt att våldta henne eftersom hon ansågs uppföra sig på ett sätt som lockar mannen att genomföra sexuella handlingar. Trots att mannen nu hade ett ansvar för sin sexualitet visade samhällsstrukturen upp en bild av mannens sexualdrift som någonting naturligt som han själv inte hade någon kontroll över.Vissa auktoriteter menade till och med att det var riskfyllt att sätta höga straff för våldtäkter då mannen i sådana fall skulle ta ut sina behov på djur.
År 1734 gick utvecklingen framåt såpass mycket att en ny lag som förespråkade mannens ansvar för våldtäkter infördes. Om ett barn under tolv år eller en psykisk störd kvinna var inblandad i akten sågs den under alla omständigheter som våldtäkt då dessa två parter inte förväntades ha kapacitet nog att göra fysiskt motstånd.
I slutet av 1700-talet gick våldtäkter från att tidigare ha varit ett resultat av religiös synd till att bli ett socialt brott och anmälningsstatistiken började under den här tiden därmed peka uppåt. Den följande utvecklingen har gått relativt långsamt framåt. Kvinnorörelser har under de kommande decennierna fått arbeta hårt för att förbättra de männskliga rättigheterna, inte endast inom rätten till kvinnors sexualitet utan även inom alla resterande områden.
Idag är Sverige ett av världens mest jämställda länder men trots detta, till synes positiva faktum, är kvinnor otrygga i samhället och undviker att vara ute sent för att slippa sexuella övergrepp.
Jag anser att frågan om de männskliga rättigheterna inte bör diskuteras. Det är fullständigt självklart att en kvinna har rätt till sin egen kropp samt sexualitet och därför är denna långsiktiga kamp för att kvinnan ska accepteras sexuellt på alla samhällets nivåer mycket uppseendeväckande. Det förvånar mig att man inte från början sett jämställdheten som sjävklar utan till och med fått lägga ner tid, många århundraden av tid, för att förbättra rättigheterna för de diskriminerade könet. Jag tycker också att det är synd att Sverige av många människor betraktas som ett jämställt land, vilket har resulterat i att arbetet för lika rättigheter ur ett genusperspektiv därför på många håll har bromsats upp. Jag kan hålla med om att Sverige, i jämförelse med många andra länder har kommit mycket långt i sin utveckling men jag tycker inte att ett land kan bli färdigt.
Det finns alltid problem som kan lösas och så länge våldtäkter över huvud taget förekommer har vi medborgare ett ansvar att arbeta för att motverka dessa, för att gå mot ett samhälle där alla typer av människor respekteras och behandlas likvärdigt.
Kvinnan har sedan urminnes tider haft en plats i skuggan av mannen. Under historien har hennes sexualitet till största del betraktats som någonting orent och skamligt och hon har därför tvingats anpassa sig efter den ”överordnade” mannens behov och begär. Rätten till sin egen sexualitet har därmed inte alltid varit någon självklarhet. Först så sent som år 1965 infördes en lag som skyddade kvinnor som blev våldtagna inom äktenskapet och innan dess har historien sett övervägande mörk ut gällande de sexuella könsrollerna.
På 1700-talet övergick våldtäkt från att betraktas som mannens ansvar till att ses som kvinnans, vilket man kan jämföra med antikens synsätt där kvinnan genom våldtäkt, trots att hon inte på något sätt kunnat påverka denna företeelse, gjorde sig skyldig till egendomsbrott mot antingen sin make eller fader.
Även senare, när våldtäkter började ses som ett brott under mannens ansvar, hade kvinnor svårigheter att bli anförtrodda vid anmälningstillfällen. Männens ord prioriterades vilket bidrog till att många skyldiga gärningsmän blev frisläppta. Ett exempel på detta faktum är en våldtäkt som år 1762 anmäldes av en 18-årig piga från Uppsala. Hon hade ute på en krog med en väninna stött på fyra drängar som uppmuntrat henne till att dricka alkohol och därefter, på sin hemväg, våldtagit henne. Pigan hade sju vittnen som talade för att de fyra männen våldtagit henne. Vittnena hade också förtydligat att gärningsmännen under akten brukat våld och även använt sig av jord och en näsduk för att täppa till pigans mun så att hon inte skulle kunna skrika på hjälp. Skadorna efter händelsen, som hon för övrigt hade läkeintyg på, tvingade henne att stanna på sjukhus i tre veckors tid. Ändå frisläpptes de fyra drängarna då alla rättsliga nivåer var överens om att pigan självmant gått med på att dricka och sedan sagt till en av drängarna att hon tänkte ha sex med honom senare under kvällen. Förklaringen till domen var därmed att hennes levnadsbeteende ansetts som ett framkallande av männens sexuella lust.
Under den här epoken blev det alltmer vanligt att kvinnornas levnadssätt förknippades med mannens rätt att besitta hennes kropp. En kvinna som t.ex. var ute sent, drack alkohol osv. fick dåligt rykte och uppfyllde därför de dåvarande konservativa kriterierna vilka gav männen rätt att våldta henne eftersom hon ansågs uppföra sig på ett sätt som lockar mannen att genomföra sexuella handlingar. Trots att mannen nu hade ett ansvar för sin sexualitet visade samhällsstrukturen upp en bild av mannens sexualdrift som någonting naturligt som han själv inte hade någon kontroll över.Vissa auktoriteter menade till och med att det var riskfyllt att sätta höga straff för våldtäkter då mannen i sådana fall skulle ta ut sina behov på djur.
År 1734 gick utvecklingen framåt såpass mycket att en ny lag som förespråkade mannens ansvar för våldtäkter infördes. Om ett barn under tolv år eller en psykisk störd kvinna var inblandad i akten sågs den under alla omständigheter som våldtäkt då dessa två parter inte förväntades ha kapacitet nog att göra fysiskt motstånd.
I slutet av 1700-talet gick våldtäkter från att tidigare ha varit ett resultat av religiös synd till att bli ett socialt brott och anmälningsstatistiken började under den här tiden därmed peka uppåt. Den följande utvecklingen har gått relativt långsamt framåt. Kvinnorörelser har under de kommande decennierna fått arbeta hårt för att förbättra de männskliga rättigheterna, inte endast inom rätten till kvinnors sexualitet utan även inom alla resterande områden.
Idag är Sverige ett av världens mest jämställda länder men trots detta, till synes positiva faktum, är kvinnor otrygga i samhället och undviker att vara ute sent för att slippa sexuella övergrepp.
Jag anser att frågan om de männskliga rättigheterna inte bör diskuteras. Det är fullständigt självklart att en kvinna har rätt till sin egen kropp samt sexualitet och därför är denna långsiktiga kamp för att kvinnan ska accepteras sexuellt på alla samhällets nivåer mycket uppseendeväckande. Det förvånar mig att man inte från början sett jämställdheten som sjävklar utan till och med fått lägga ner tid, många århundraden av tid, för att förbättra rättigheterna för de diskriminerade könet. Jag tycker också att det är synd att Sverige av många människor betraktas som ett jämställt land, vilket har resulterat i att arbetet för lika rättigheter ur ett genusperspektiv därför på många håll har bromsats upp. Jag kan hålla med om att Sverige, i jämförelse med många andra länder har kommit mycket långt i sin utveckling men jag tycker inte att ett land kan bli färdigt.
Det finns alltid problem som kan lösas och så länge våldtäkter över huvud taget förekommer har vi medborgare ett ansvar att arbeta för att motverka dessa, för att gå mot ett samhälle där alla typer av människor respekteras och behandlas likvärdigt.
Nå kära läsare. Vad har ni att säga om detta?
0 Kommentarer
