womenwithoutlimits -

Janna Cederquist

Feminismens Historia

“Feminism is the radical notion that women are human beings”

CHERIS KRAMERAE, A Feminist Dictionary

Vad tänker du på när du hör ordet feminist? De flesta förställer sig nog en bitter, lesbisk kvinna som vägrar att raka benen och ser männen som lägre stående varelser. Men det är inte så verkligheten ser ut. En feminist är en person som anser att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras. Att vara feminist har blivit otroligt negativt laddat i dagens samhälle och många har fått för sig att feminist är lika med manshatare. De flesta killar ser ner på tjejer som kallar sig feminister och många tjejer vill inte under några omständigheter råka ut för att bli stämplad som det. När jag säger att jag är feminist blir jag förvånad över att jag får sneda blickar eftersom det för mig betyder att jag vill att det ska vara jämställt mellan män och kvinnor och även mellan t.ex. invandrare och svenskar. För att få upp ögonen för det missförstådda begreppet har jag valt att titta närmare på vad feminism egentligen innebär och hur det sett ut historiskt sätt.

Feminism är en politisk rörelse och enligt svenska akademins ordlista innebär feminism att kvinnan ska vara likställd mannen politiskt, ekonomiskt och socialt, dvs. inte att hon på något sätt skulle stå över mannen som vissa tror. Förr betydde ordet också kvinnliga egenskaper hos män. Ursprungligen var ordet ett sätt att benämna de avvikande kvinnor som inte ville anpassa sig till samhällets könsnormer och fördelning. Idén om feminism föddes under upplysningen och frihetstankarna om alla människors lika rättigheter som var under franska revolutionen och1892 övertog kvinnorörelsen begreppet vid kvinnokonferensen i Paris. Ur feministiskt perspektiv har feminismen genomgått tre vågor historiskt sett, den första var kampen för lika rättigheter och rösträtt, den andra vågens främsta kännetecken var att man försökte få upp värdet av kvinnan och den tredje vågen var utsuddandet av könsroller och männens nedvärderande syn. Idag har feminismen vuxit sig stark politiskt och blivit ett välkänt och debatterat begrepp.

Sent 1700-tal började fröet till feminismen gro med undantag av ett fåtal skrifter som kom ut tidigare. Många anser att Jeanne d´Arc var den första stora feministen eftersom hon tog över franska armén och brändes senare på bål för häxeri liksom de flesta andra intellektuella kvinnor på den tiden. De två första feministiska organisationerna kallade sig för ”Blåstrumporna” och ”Preciositeten”. Med upplysningen kom också idéerna med att människorna ska ha lika värde, detta inkluderade inte kvinnorna vilket blev orsaken till att folk började reagera mot att kvinnor ständigt blev utestängda. Jean Jaques Rouesseau var politiskt aktiv under Franska revolutionen och skrev bla böcker om barnuppfostran där han skilde på hur man skulle uppfostra flickor och pojkar. Som reaktion skrev Mary Wollstonecraft (en av de första feministerna) boken ”till försvar av kvinnans rättigheter” som hävdade att kvinnan inte var född till männens behag utan var likställd med mannen. Boken blev mycket uppmärksammad. Under amerikanska och franska revolutionerna kom de mänskliga rättigheterna i fokus även om de inte omfattade kvinnor. När Olympe de Gouges skrev om deklarationen så att den även skulle omfatta kvinnorna avrättades hon för högförräderi. Under 1800-talet började starka åsikter om att kvinnan skulle vara jämställd mannen växa fram. John Stuart Mill var en för historien viktig filosof som jämförde diskrimineringen av kvinnor med rasism. Han menade att samhället gick miste om 50 % av sin kapacitet genom uteslutningen av kvinnorna. Dock ansåg han liksom Wollstonecraft hade gjort att det fortfarande fanns olika uppgifter för kvinnor och män. 1867 lade John Stuart Mill fram förslaget om att kvinnor ska få rösträtt. Förslaget mötte skarp kritik i brittiska parlamentet och röstades ner men det blev startskottet för kampanjen för införandet av kvinnlig rösträtt i USA och västra Europa. Det blev en hård kamp som mötte motstånd överallt den kom. Man arbetade inte bara för kvinnlig rösträtt utan även för utbildning för kvinnor och för att på andra sätt förbättra villkoren för kvinnan. Den tyska socialisten Clara Zetkin tog 1910 initiativet till instiftandet av den internationella kvinnodagen. Hennes skrifter och tal hade stor betydelse för den anmäla debatten. Militanta organisationer ordnade demonstrationer som ibland blev våldsamma för att myndigheterna skulle lyssna på dem. Några gick så långt att de hävdade att den manliga dominansen var orsaken till det onda i världen och att kvinnan var överlägsen mannen moraliskt. Självklart fanns det även feminister som förespråkade även icke-våldsprinciper för att få uppmärksamhet. Gradvis började kvinnorna få rösträtt och myndighet och även kunna bli t.ex. läkare. Feminismen började vid den här tiden alltmer inkluderas i större ideologier som kommunism och socialism. I Sovjetiska Ryssland började kvinnorna kunna ta ut fler och fler rättigheter såsom t.ex. mammaledighet men de bästa jobben gick fortfarande till männen och lagen om lika lön genomfördes aldrig. Utåt sett visade Sovjet upp det bästa och fick därför utländska feminister att ansluta sig till kommunistiska partier. Med första världskriget avdramatiserades kvinnornas kamp för rösträtt och det blev ett avbrott i kvinnorörelsen. Kvinnorna fick jobben de så länge velat ha och kunde stå på egna ben trots lägre lön än männen. Efter kriget drevs kvinnorna tillbaka till hemma-fru rollen igen och feminismen reste sig på nytt om än mindre entusiastiskt än förut.

Simone de Beauvoirs Det andra könet kom ut 1949 och förändrade feminismen genom att ifrågasätta varför tidigare feminister tänkt att mannen var det man skulle efterträda. Istället menade hon att kvinnan ska utgå från sig själv. Under 1960 och 70 talet började en ny kvinnorörelse växa sig starkare, man gick iväg från ordet feminism och använde sig istället av kvinnlig frigörelse. Man kämpade för att förändra folks fördomar och attityder mot kvinnor och även försöka ändra lagar. Kvinnorörelsen var indelad i två grupper, en radikal minoritet som drog sig mer åt vänster samt en mer moderat majoritet. Minoriteten fokuserade på frågor som våldtäkter, misshandel i hemmet och pornografi (de var mer radikala på det sättet att de nästan ville att männen skulle uteslutas) medan majoriteten lade vikt på frågor som legal och säker abort samt lika lön. På senare tid har många olika inriktningar inom feminismen vuxit fram. Som exempel växte den svarta feminismen fram eftersom en amerikansk svart kvinna tjänade i genomsnitt 40 % av männens lön medan en vit amerikanska tjänade 60 %. Idag finns tiotals inriktningar såsom radikalfeminism och likhetsfeminism. Under 60-talet gjordes framsteg när det gäller synen på sexualiteten. Sexualiteten blev mer öppen och en del av samhället och det kom säkrare preventivmedel och gjordes kontroller vid födseln. P-pillret uppfanns under protest av många men det sågs som ett stort framsteg för feministerna eftersom kvinnan nu kunde kontrollera sin egen fortplantning, något som länge varit målet. Under 80-talet minskade den feministiska vågen kraftigt och de kvarvarande feministerna skyllde på att männen pressade tillbaka kvinnorna för att behålla sin maktposition. Under 90- talet blev Island det första landet med ett renodlat feministiskt parti i riksdagen och även första landet med kvinnlig president. I Sverige skapades feministiskt intiativ som idag leds av den före detta vänsterpartisten Gudrun Schyman.

Jag anser att vi i Sverige har kommit långt inom jämställdheten om man ser internationellt och historiskt sett men att vi fortfarande har en lång väg kvar att gå innan vi kan kalla oss helt jämställda. Det har tagit lång tid att komma till den punkt vi befinner oss på idag och det kommer ta lika lång tid innan kvinnan kommer vara helt jämställd med mannen. Jag tror dock att vi är på rätt spår och fortsätter utvecklas i rätt riktning. Jag tycker att man borde jobba mer med genusvetenskap och liknade redan i skolan för att få upp ögonen mer för problemen som fortfarande existerar såsom t.ex. att kvinnan i genomsnitt fortfarande har lägre lön än mannen. Feminism är ett begrepp som många inte har så stor koll på vad det innebär och i framtiden hoppas jag att folk får mer förståelse och inte drar alla över samma kam. Socialt kön är de föreställningar vi har om vad som är manligt och kvinnligt, detta är något vi inte brukar tänka på förrän någon bryter det. Till exempel att kvinnor ska vara känslosamma, passiva och mottagande. En kvinna som då är aktiv i sin sexualitet uppfattas som okvinnlig. Män ska då tvärtom vara mindre känslosamma, aktiva och drivande. Uppfattningen om komplettering gör det svårare för homosexuella eller andra som ”avviker” från normen och jag tycker att det är synd att samhället ska sätta upp normer och osynliga regler för hur vi ska vara och bete oss. Alla måste ha chans att få vara som de är utan att bli dömda eller tillrättavisade av samhället. Jag tycker att innan man dömer någon måste man fördjupa sig i situationen och när det gäller feminism måste man inse att det finns flera olika inriktningar som innebär olika saker. Vi kvinnor har en lång historia av kämpande för vår rätt i samhället och vi kommer fortsätta kämpa tills det slutgiltiga målet tillslut är uppfyllt.

Källor:

http://www.jamstalldhet.net/kvinnokampens-historia.shtml

http://www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=741

http://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism#F.C3.B6rsta_v.C3.A5gen

Kvinnan har sedan urminnes tider haft en plats i skuggan av mannen. Under historien har hennes sexualitet till största del betraktats som någonting orent och skamligt och hon har därför tvingats anpassa sig efter den ”överordnade” mannens behov och begär. Rätten till sin egen sexualitet har därmed inte alltid varit någon självklarhet. Först så sent som år 1965 infördes en lag som skyddade kvinnor som blev våldtagna inom äktenskapet och innan dess har historien sett övervägande mörk ut gällande de sexuella könsrollerna.

På 1700-talet övergick våldtäkt från att betraktas som mannens ansvar till att ses som kvinnans, vilket man kan jämföra med antikens synsätt där kvinnan genom våldtäkt, trots att hon inte på något sätt kunnat påverka denna företeelse, gjorde sig skyldig till egendomsbrott mot antingen sin make eller fader.

Även senare, när våldtäkter började ses som ett brott under mannens ansvar, hade kvinnor svårigheter att bli anförtrodda vid anmälningstillfällen. Männens ord prioriterades vilket bidrog till att många skyldiga gärningsmän blev frisläppta. Ett exempel på detta faktum är en våldtäkt som år 1762 anmäldes av en 18-årig piga från Uppsala. Hon hade ute på en krog med en väninna stött på fyra drängar som uppmuntrat henne till att dricka alkohol och därefter, på sin hemväg, våldtagit henne. Pigan hade sju vittnen som talade för att de fyra männen våldtagit henne. Vittnena hade också förtydligat att gärningsmännen under akten brukat våld och även använt sig av jord och en näsduk för att täppa till pigans mun så att hon inte skulle kunna skrika på hjälp. Skadorna efter händelsen, som hon för övrigt hade läkeintyg på, tvingade henne att stanna på sjukhus i tre veckors tid. Ändå frisläpptes de fyra drängarna då alla rättsliga nivåer var överens om att pigan självmant gått med på att dricka och sedan sagt till en av drängarna att hon tänkte ha sex med honom senare under kvällen. Förklaringen till domen var därmed att hennes levnadsbeteende ansetts som ett framkallande av männens sexuella lust.

Under den här epoken blev det alltmer vanligt att kvinnornas levnadssätt förknippades med mannens rätt att besitta hennes kropp. En kvinna som t.ex. var ute sent, drack alkohol osv. fick dåligt rykte och uppfyllde därför de dåvarande konservativa kriterierna vilka gav männen rätt att våldta henne eftersom hon ansågs uppföra sig på ett sätt som lockar mannen att genomföra sexuella handlingar. Trots att mannen nu hade ett ansvar för sin sexualitet visade samhällsstrukturen upp en bild av mannens sexualdrift som någonting naturligt som han själv inte hade någon kontroll över.Vissa auktoriteter menade till och med att det var riskfyllt att sätta höga straff för våldtäkter då mannen i sådana fall skulle ta ut sina behov på djur.

År 1734 gick utvecklingen framåt såpass mycket att en ny lag som förespråkade mannens ansvar för våldtäkter infördes. Om ett barn under tolv år eller en psykisk störd kvinna var inblandad i akten sågs den under alla omständigheter som våldtäkt då dessa två parter inte förväntades ha kapacitet nog att göra fysiskt motstånd.

I slutet av 1700-talet gick våldtäkter från att tidigare ha varit ett resultat av religiös synd till att bli ett socialt brott och anmälningsstatistiken började under den här tiden därmed peka uppåt. Den följande utvecklingen har gått relativt långsamt framåt. Kvinnorörelser har under de kommande decennierna fått arbeta hårt för att förbättra de männskliga rättigheterna, inte endast inom rätten till kvinnors sexualitet utan även inom alla resterande områden.

Idag är Sverige ett av världens mest jämställda länder men trots detta, till synes positiva faktum, är kvinnor otrygga i samhället och undviker att vara ute sent för att slippa sexuella övergrepp.

Jag anser att frågan om de männskliga rättigheterna inte bör diskuteras. Det är fullständigt självklart att en kvinna har rätt till sin egen kropp samt sexualitet och därför är denna långsiktiga kamp för att kvinnan ska accepteras sexuellt på alla samhällets nivåer mycket uppseendeväckande. Det förvånar mig att man inte från början sett jämställdheten som sjävklar utan till och med fått lägga ner tid, många århundraden av tid, för att förbättra rättigheterna för de diskriminerade könet. Jag tycker också att det är synd att Sverige av många människor betraktas som ett jämställt land, vilket har resulterat i att arbetet för lika rättigheter ur ett genusperspektiv därför på många håll har bromsats upp. Jag kan hålla med om att Sverige, i jämförelse med många andra länder har kommit mycket långt i sin utveckling men jag tycker inte att ett land kan bli färdigt.

Det finns alltid problem som kan lösas och så länge våldtäkter över huvud taget förekommer har vi medborgare ett ansvar att arbeta för att motverka dessa, för att gå mot ett samhälle där alla typer av människor respekteras och behandlas likvärdigt.